Hej kära vänner,
dags att börja blogga. Behöver en plats att informera om exempelvis vårt hus på Lamu, så jag tänkte börja med att publicera en del bilder därifrån. Det är ju många som har frågat efter det. Sedan blir det snart dags att presentera den nya boken som kommer från tryckeriet när som helst.
dags att börja blogga. Behöver en plats att informera om exempelvis vårt hus på Lamu, så jag tänkte börja med att publicera en del bilder därifrån. Det är ju många som har frågat efter det. Sedan blir det snart dags att presentera den nya boken som kommer från tryckeriet när som helst.
Men först Lamu. Som är en ö strax utanför Kenya. En av flera i Lamu-arkipelagen. Staden Lamu finns numera på Världsarvslistan eftersom den är så väl bevarad, sedan 1700 och 1800-talen. Med trånga gränder, gamla palats och en kultur som blandat afrikanskt och arabiskt, dvs Swahili-kulturen. Och med en historia långt längre tillbaka än så.
Och här har vi alltså byggt ett hus. Här kommer bild nr 1.
Karibu!
Huset ligger på Lamus västra sida, mot Kenya till. Nära byn Kipungani som syns på kartan om man går in på Google Earth. Efter Lamu stad, om man följer stranden västerut och sedan söderut så kommer man först till Matondoni och sedan Kipungani. Alldeles efter byn ligger vårt hus, än så länge alldeles ensamt. Men det ska byggas fler hus snart. Några hundra meter (beroende på tidvattnet) ner till vattnet. Och västerut (bakom huset härifrån sett) finns en 12 km lång obebodd sandstrand. Men då är det någon km dit över några sanddyner. En perfekt morgonpromenad.
Dags för bild nr 2.
Det måste bli en bild på en båt. Ön har inga bilvägar. Det här är en dhow av en större modell. Båten heter Jannat och tillhör ett härligt hotell i staden; Jannat House. Som ägs av bl.a. Hans Freijd, som jag, Tina och Camille träffade på Lamu första gången 1994, om jag inte tar fel. Nu bor han utanför Sundsvall tillsammans med sin fru Carina, så vi hinner träffas oftare nu. Både i Sundsvall och på Lamu. Och i Nairobi där vi besökt slumområdet Kibera varje gång vi varit i Kenya. Missa för resten inte utställningen Kibera nr 1, som Tina gjort med foton och annat vi tagit med oss, med hjälp av vänner i Kibera, på Sundsvalls Museum. Den pågår till den 1/11 -09.
Det måste bli en bild på en båt. Ön har inga bilvägar. Det här är en dhow av en större modell. Båten heter Jannat och tillhör ett härligt hotell i staden; Jannat House. Som ägs av bl.a. Hans Freijd, som jag, Tina och Camille träffade på Lamu första gången 1994, om jag inte tar fel. Nu bor han utanför Sundsvall tillsammans med sin fru Carina, så vi hinner träffas oftare nu. Både i Sundsvall och på Lamu. Och i Nairobi där vi besökt slumområdet Kibera varje gång vi varit i Kenya. Missa för resten inte utställningen Kibera nr 1, som Tina gjort med foton och annat vi tagit med oss, med hjälp av vänner i Kibera, på Sundsvalls Museum. Den pågår till den 1/11 -09.Det är via dem som vi fick erbjudandet att bygga huset vid Kipungani.
Bild 3 är från båten. Vi passerar byn Kipungani, en fiskeby. Matondoni, som vi passerat tidigare är mer känt för sina mattor och korgar och annat som de gör av palmblad som flätas. Här byggs också båtar i traditionell stil. Stora som små. Här var vi på ett traditionellt bröllop en gång.När vi är i huset kommer det alltid upp folk från Kipungani och frågar om vi inte ska köpa lite fisk. Och skolbarn tittar intresserat på oss, liksom åsnorna. Om båtarna är transportmedlet nr 1 på ön så är åsnorna nr 2. Men det kan lika gärna vara tvärtom.
Här väntar några barn på oss när vi är på väg upp till huset på den brygga som Hans och Nzai har byggt från havet genom mangroven och upp till stranden nedanför huset. Ibland går tidvattnet väldigt högt upp här. Jag är van att läsa om mangroveträsk, men det här är mer som riktiga träd, med blommor och frukter och med mängder av fåglar, och med fisk och skaldjur lite längre ut.
Huset har som ett gästrum vid sidan av det vanliga huset, men det är ändå en del av huset. Där har vi två swinging-beds. Jättehärliga att ligga och gunga i. Och det spelar ingen roll hur varmt det är ute, så kommer det ändå in en svalkande vind i huset genom de öppningar som är gjorda under taket. Och som det syns en av på bilden. Huset är på 125 kvm och det har en altan på vardera kortsida, den ena mot soluppgången, den andra mot solnedgången. Inte långt från huset står ett stort gammalt mangoträd, som är som ett Folkets Hus. Här kan man sitt under det stora svalkande trädet och äta, prata och umgås när det är för varmt ute.
Här är vi på plats. Jag, Camille, Tina och Amanda. En vårdag förra året. Allt i huset är av trä och med flätade palmblad som väggar och tak. Byggt i afrikansk stil. Men lite större. Utanför huset finns det ett träd med cashew-nötter. Kokospalmer finns det också. Vi har planterat mangoträd och bougainvillea. Och mer ska det bli, när vi får fart på jorden.
Här är Tina och Carina ute på en promenad genom en skog av mangrove som bildar ett skyddande tak en sträcka. De är på väg söderut på en promenad längs stranden. Och då kan det vara skönt att ta en väg med naturligt solskydd. Längre bort väntar en behaglig badtur.
En bild på en åsna måste det förstås bli också. Den här tycks ha det ganska bra i ett litet hus mitt inne i staden. Men den skriar lika klagande och hjärtskärande som alla andra åsnor gör. När de används som lastdjur kan de också ha all anledning att klaga på de tunga lasterna av sand, sten eller varor som kommit med båt från fastlandet. Eller allt vad det nu kan vara. Men det finns också ett litet hotell eller sjukhem i stan, för dem som mår dåligt.
Den sista bilden ger jag till vår vackra ekotoastol i tjusigt nästan röd hardwood.
Med den ska vi kunna bidra till en kompost och få lite mera fart på växligheten.
Jag återkommer en annan gång med mer bilder och mer information om vårt fina hus på Lamu. Det återstår en del saker innan vi kan bjuda hem folk. Solpaneler och en vindsnurra planerar vi när det blir fler hus byggda, ett vattentorn till duschen och ett kylskåp till ölen. Sedan är ni välkomna.
Kwaheri!
