torsdag 17 maj 2018

Liberal tystnad om Vänstertåget första maj i Sundsvall


Sundsvalls Tidning valde som vanligt att inte nämna om Enad Vänsterdemonstrationen Första maj. Jag skrev ett svar på en ledare som kritiserade att första maj är så mycket historia, inget om framtiden. Ja, han kunde ju ha tittat på vänsterns tåg då; En annan värld är möjlig - men den bilden vill han inte visa. Inte heller vill han prata om klass i anslutning till dagens samhälle. Och inte heller vill ST visa vårt eget lok, först i tåget. Svarsartikeln kom in i tidningen 7 maj, men Bohlin valde att inte kommentera den. 
"V: Ökade klyftor och otrygga anställningar är verklighet i dagens liberala lekstuga
          Med anledning av Marcus Bohlins ledare Varför berättar Ardalan Shekarabi inte den moderna historien om Sundsvall? ST 1/5.
Marcus Bohlin skriver att arbetarrörelsen mest pratar om gamla tider. Han har inte upptäckt att hans moderna Sverige är en återgång till gamla tiders orättvisor. Där hur du lever och hur länge du lever beror på vilken klass du tillhör.
Därför nämner varken han eller ST i övrigt, vänsterns demonstrationståg i Sundsvall, vars tema var framtiden, att en annan värld är möjlig, ett Sverige för alla – inte bara för de rikaste.
Efter en lång, positiv utveckling, som startade med arbetarrörelsens strider för rätt att organisera sig, allmän rösträtt och bra skola för alla, rör Sverige sig bakåt i stället för framåt. Vi har de snabbast växande klyftorna i Europa. Allt fler blir fattigpensionärer. Inkomstskillnader är tillbaka i nivå med 1940-talet. Inga framtidsinvesteringar görs.
Dagens liberala politik är en återvändsgränd som leder tillbaka till 1800-talet.
Det är inte modernt att, som de borgerliga vill, göra ännu fler anställningar otrygga. Det är 1800-tal.
När allt fler inte klarar sig på sin pension vill de borgerliga och även Socialdemokraterna höja pensionsåldern. Hur liten höjningen av pensionen blir har de inte kommit överens om ännu.
I stället för en bra skola för alla är målet nu en bättre skola för vissa och höga vinster åt aktieägarna.
Och ingen gör de nödvändiga satsningar som behövs för att ställa om Sverige till ett klimatmässigt hållbart samhälle.
Denna liberala politik gynnar på kort sikt de rika, som ges stora vinster på kapitalinkomster. Men för samhället i sin helhet är dagens liberala politik en återvändsgränd som leder tillbaka till 1800-talet.
Vänstertåget hade cirka 250 deltagare och en kultursatsning värd en bild i ST. En gammal vagn ombyggd till lok, med en vacker målning och med krav bland annat på att Återförstatliga järnvägen. Ett krav som skulle få slut på dagens liberala lekstuga där många bolag vill tjäna pengar, men ingen vet när tågen kommer fram. Som på 1800-talet, innan staten tog över.
Åke Johansson,
Vänsterpartiet Sundsvall, tidigare järnvägare och fackligt aktiv i SEKO"

onsdag 4 april 2018

Tyst om ojämlik cancervård som dödar fattiga

Cancerfonden presenterade nyligen en rapport som visade att 2900 cancersjuka dör varje år alldeles för tidigt, för att de inte får samma vård som andra. Hade de haft en längre utbildning och en högre status i samhället så skulle de fått en bättre vård och levt längre.
Jag hörde nyheten i radio tidigt på morgonen en onsdag för precis två veckor sedan. Kommer ihåg dagen eftersom vi hade möte med Stadsbyggnadsnämnden den dagen och vi hade en diskussion om detta i majoritetsgruppen (S, V och C) på morgonen. Har sedan funderat på vad det skulle bli för debatt om detta. Men ingenting.
Är jag förvånad? Nej.
Borde jag vara det? Nej.
Det är så här den liberala nyhetsrapporteringen fungerar. Inte bara ledarsidan är politiskt styrd. Även nyhetsrapporteringen inne i tidningen är styrd. Säkert inte så att någon väljer bort av direkt politiska skäl. Det är bara det att det är ingen nyhet för dem att nära 3000 cancersjuka inte får den behandling de har rätt till, en behandling som skulle göra så att de kunde leva många år till. Så som cancersjuka som har en längre utbildning, som har en högre status i samhället de facto gör tack var att de får en bättre vård.
För liberaler, liksom för högerpopulister som SD, liksom för den etablerade delen av socialdemokraterna, finns det inga klasskillnader. De ser inte skillnaderna mellan arbetare, kapitalister och mellanskiktet däremellan. Skillnader som vi andra ser på område efter område. När det gäller hälsa, när det gäller otrygga anställningar, när det gäller pensioner, när det gäller boende.
Den fackliga tankesmedjan Katalys, där Seko är en av initiativtagarna, har under vintern gett ut många viktiga rapporter som visar hur dagens klassamhälle ser ut. Jag har inte läst dem alla, men de finns nerladdade. De finns att ladda ner på hemsidan katalys.org
Katalys gör ett fantastiskt bra och nödvändigt arbete för att visa samhällets tystade röster och visar hur och att en politik för ökad jämlikhet är möjlig och nödvändig. Mikael Nyberg skriver t ex i nr 45 ”Det nya arbetslivet: management-by-stress” hur anställningar inte bara blir otrygga. Han visar också att det nya arbetslivet också gjort arbetsgivarna väldigt mycket mer försvagade inför en fackföreningsrörelse som tar strid för sina medlemmar.  Om den gör det. Om vi gör det.
En vänster som tar strid för klassen har alla möjligheter att växa sig stark idag. 
Cancerfondens rapport finns här https://www.cancerfonden.se/cancerfondsrapporten/utbildningsniva-paverkar-risken-att-do-i-cancer
och Katalys rapporter finns här https://www.katalys.org/publikationstyp/rapporter/

onsdag 28 mars 2018

V-topp: Övertro på marknaden i snösvängen

Från artikel i Sundsvalls Tidning, nyhet på nätet 26 mars

 Åke Johansson menar att privatiseringen medfört en sämre snöröjning. "Det har funnits en övertro på att marknaden löser allt", säger han.

Snöröjningen i Sundsvall har fått kritik under hela vintern.
Nu kommer Vänsterpartiet med sin lösning på problemet – fler maskiner i kommunal ägo.
– Vi har stadigt minskat antalet egna maskiner och det har påverkat kvaliteten på snöröjningen, säger Åke Johansson (V), vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden.

Kommunens egna maskiner som kämpar mot snöovädren har blivit färre genom årens lopp.
Antalet väghyvlar som kommunen nyttjar har på 50 år minskat från tolv till fyra varav en av dessa ägs av kommunen.
Den övriga maskinparken har också rustats ned.
– Vi har inte den beredskap som vi behöver, säger Åke Johansson.
Han skyller delar av problemen att röja vägarna på privatiseringarna.
– Den har bidragit till en sämre snöröjning. Det har funnits en övertro på att marknaden löser allt och att upphandla har nästan blivit ett budord i kommunen. Det slår tillbaka på oss medborgare som får betala med indragen busstrafik och halkolyckor, säger Åke Johansson.
Vänsterpartiets lösning går ut på att bygga upp kommunens egen maskinpark igen.
– Att det ser ut som det gör är delvis vårt eget fel. Nu har det gått för långt, vi behöver vända utvecklingen och skaffa en större maskinflotta, säger Åke Johansson.
Något som också ser ut att bli fallet. ST har tidigare rapporterat om planerna att om att köpa in ytterligare en väghyvel till nästa vinter.
– Det finns med i kommande investeringsplanering, sa Anders Hedenius (S), ordförande i Stadsbyggnadsnämnden, i januari.
Vänsterpartiet är inne på samma linje.
– Jag föreslog det i en diskussion vi hade under senaste mötet i nämnden, men frågan är om det räcker med en väghyvel till? Vi behöver göra mer än så, säger Johansson.
Det låter som stora investeringar, hur ska ni finansiera det?
– En investeringsbudget ska användas till sånt som är är nödvändigt. Här måste vi hitta lösningar.



Ur ST på nätet st.nu måndag 26 mars 2018

måndag 29 januari 2018

Moderater mot schyssta avtal på kommunfullmäktige

Dagens möte i kommunfullmäktige i Sundsvall var inte särskilt intressant. En allmän debatt kring frågan om Jobb och Näringsliv gav inte så mycket nya ideer. Oppositionen, främst moderater och liberaler, klagade på majoritetens och tjänstemännens attityd mot företagare. Och det var förstås tal om att s och v leker Följa John, där Löfven följer Jonas Sjöstedt och antar V:s politik.
De hade inga konkreta förslag att komma med, annat än att de ville ta bort kravet om kollektivavtalsliknande regler vid upphandlingar. 
Någon förvånad? De ville införa lägre lön för arbetslösa och ännu liberalare bestämmelser vid anställningar. Som om det inte skulle vara tillräckligt lätt för företagare att korttidsanställa folk. På visstid, provanställningar och med en massa olika bidrag på köpet.
Vänsterpartisten Elisabeth Finné föreslog 6 timmars arbetsdag för att förbättra rbetsmiljön och hälsan för kommunanställda. Och det hamnade inte i god jord hos högern förstås. Nå de var ju emot åtta timmars arbetsdag också, liksom semester och allmän rösträtt med för den delen. Så de står kvar där de alltid varit, moderathögern och liberalerna.
Desto mer glädjande var det att se centerpartister, som i Sundsvall tillhör majoriteten tillsammans med s och v, stå upp och försvara rätten till en bra lön, pension och försäkringar för de anställda i företag som vill handla med kommunen.
När Christiane Rudiger, V, gick upp och sa att det var tråkigt att höra högern lägga förslag på sänkta löner och inte unna anställda heltid, då gick högerledaren i taket och kallade det för en bottennotering, de hade minsann inte sagt  något sådant. Hennes svar var desto bättre. Bottennoteringen var just det att de föreslagit sänkta ingångslöner. Det hade han själv glömt och var sedan tyst.

Förutom denna debatt så var bl a frågan om trähusbygge uppe i samband med ett avtal med ett byggföretag som ska bygga bostadshus på Haga. Där hade jag tidigare på Stadsbyggnadsnämnden velat ha in att husen borde byggas i trä och inte i betong. Jag skrev en protokollsanteckning om att vi måste bygga mer klimatsmart och ersätta betong med trä. Bara miljöpartisten höll med om det. Hasse Zetterkvist, V, redogjorde bra för detta i kommunfullmäktige. Även där följer anteckningen med. Den lyder:
”Det är lämpligt och önskvärt att bostadshus inom denna plan byggs med trästomme och träfasader. Dels för att det skulle passa utmärkt in i området och dels av klimatskäl då trähus släpper ut långt mindre koldioxid än vad ett betonghus gör. Dessutom är ett prefabricerat trähus mer skonsamt för det omgivande området, särskilt viktigt i närheten av en skola, då antalet transporter blir flera gånger färre än vid betonghus och bygget kan genomföras på mycket kortare tid. Förslaget ingår också i kommunens, och statens, riktlinjer för ett hållbarare byggnadssätt.” 

Från distriktets årsmöte i lördags

Vänsterpartiet i Västernorrland hade en vår- och valkonferens i Härnösand i lördags. Där antogs bland annat listor för höstens val. På listan till region-/landstingsvalet valdes Nina Orefjärd från Kramfors och Isabelle Mixter från Sundsvall som första och andra namn. På listan till riksdagsvalet valdes Christina Höj Larsen, från Härnösand och nuvarande riksdagsledamot, och jag själv till första och andra plats. Och det var jag förstås glad för. Och jag är säker på att vi kan klara av att öka antalet röster så vi kan dubbla antalet röster, vilket behövs för att vi ska få två platser i riksdagen.
Hur? I det här valet måste klassperspektivet komma fram mer än på länge. Trygga anställningar, pension, billiga bostäder, skola, hälsa och sjukvård, trygga bostadsområden, klimatfrågor; allt handlar om klass. Och där ska vi vara bäst.
Dessutom tog mötet ett uttalande mot det förslag till inskränkningar i strejkrätten som APMT och Svenskt Näringsliv beställt av regeringen och som nu utreds. Tveksamt om socialdemokraterna vågar lägga fram ett så tydligt förslag. Viktigt att ligga på, så som många fackligt aktiva nu gör.

Uttalandet:
RÖR INTE STREJKRÄTTEN YLVA JOHANSSON!
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson hotar med att inskränka strejkrätten. Det vore ett slag mot den svenska modellen och skulle riskera alla arbetstagares rättigheter.
Den långdragna konflikten i Göteborgs hamn, som under förra året till nästan 100% berodde på företaget APMTs lockout av arbete, när det gäller förlorade arbetstimmar, har fått regeringen att utreda strejkrätten. Efter uppmaningar från arbetsgivarparten. Den utredningen ska vara klar i maj. Redan nu säger Ylva Johansson att strejkrätten kan begränsas. Det är upprörande.
Den svenska modellen bygger på att företag och fackförbund förhandlar och kommer överens. I Göteborgs hamn har APMT attackerat fackligt arbete så hårt att Unionen lade ned sin klubb. Oavsett vad man tycker om Hamnarbetarförbundets agerande som part är det inte rätt att stifta lagar till fördel för en antifacklig arbetsgivare.
En lagändring kommer inte att lösa konflikten i Göteborg, som är unik i sitt slag. Däremot kan konsekvensen bli att svenska modellen slås i bitar. Företag kommer att kunna välja vilket kollektivavtal som är billigast och då pressas löner och villkor nedåt. 
Därför måste vi säga nej till inskränkning av strejkrätten!


Vänsterpartiet i Västernorrlands distriktsårskonferens, Härnösand, 27 januari 2018

måndag 15 januari 2018

Rör inte strejkrätten!

I helgen skickade jag in en text till Sundsvalls tidning, Rör inte strejkrätten. Den är undertecknad av femton fackligt aktiva i åtta olika fackförbund. Vi får se när tidningen anser det lämpligt att ta in texten. Ibland kan det dröja länge har jag märkt.
Det började med att jag och Erik från Byggnads pratade om att skicka in en debattartikel. Han skulle få något till namn från Byggnads och jag från Seko, men så blev det några till och sedan några till. Och från förbunden centralt ser vi att alla förbund utom IF Metall och kanske Handels har uttalat sig med samma krav.
Kanske är det lite märkligt att vi går ut så här innan utredningen är klar. Den ska presenteras först i maj. Men skälet är att regeringens ansvarige, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i början av januari uttalade sig offentligt om utredningen. Hon sa då att det kan bli nödvändigt att göra inskränkningar i strejkrätten p g a konflikten i hamnen i Göteborg.
Jag begriper faktiskt inte varför hon gjorde detta uttalande innan utredningen är klar med ett förslag. Ville hon påverka utredaren? Ville hon visa Svenskt Näringsliv vad duktig hon är? Att de borde inse att det här kan göras med socialdemokraterna i regering, men skulle vara omöjligt för en borgerlig regering? Och att de därför borde bli mildare i kritiken mot partiet och regeringen.
I vilket fall så är det nu viktigt att sätta tryck på regeringen att ge fan i strejkrätten. Hjälp till att fixa konflikten hamnen istället! Och då vore det bättre att kritisera hamnens nuvarande ägare, multinationella APM, Maerskkoncernen.
Därför detta uttalande från fackligt aktiva nu. Närmare maj, när utredningen kommer blir det viktigt att få med alla förbund, även inom TCO och Saco, i en större facklig kampanj.

Men först väntar jag in hur Sundsvalls Tidning ska behandla uttalandet. Vilken rubrik ska de sätta? Sedan ska frågan ut till alla förbund. För strejkrätten och för arbetarna och välfärden. Det är på oss det hänger!

torsdag 4 januari 2018

Liberal ledarskribent struntar i vad folk tycker om vinster i välfärden

Ska partier bry sig om vad dess medlemmar och vad deras väljare tycker? Det låter rimligt. Skulle kunna öka förtroendet för politiker. 
Men i en ST-ledare, 3/1,  http://www.st.nu/opinion/ledare/svend-dahl-ledare-900-skolor-i-sverige-riskerar-stangas-med-shekarabis-vansterpolitik  hoppas Svend Dahl att socialdemokraterna ska strunta i att ”gräsrötterna i hög grad gillar V:s ställningstaganden.” 
Det handlar om rätten att ta ut vinstmiljoner från skattefinansierade skolor. Och det är faktiskt inte bara vänsterns och socialdemokraternas gräsrötter och väljare utan även de borgerliga partiernas väljare vill ha bort eller begränsa vinstuttagen.

Men när en klar majoritet av svenskarna vill att skattepengar avsett för välfärd ska gå till välfärd och inte till vinster åt privata ägare, så försöker Dahl lura i oss att 900 skolor riskerar stängas om politikerna skulle rösta som svenska folket. 
Nej, otryggheten kom till skolorna med privatiseringen. Idag är det ingen skola som vet hur det blir nästa skolår. Privata skolor stängs redan idag, inte på grund av en folklig vänsterpolitik, utan för att ägarna tycker vinsten är för dålig. Andra skolor, privata liksom kommunala vet inte hur nästa år ser ut, hur många elever kommer vi att ha? Där är orsaken till otryggheten i dagens skolvärld. Det är skolelever, lärare och vi skattebetalare som får betala för den otryggheten, liksom vinsten till aktiebolagen. Men Dahl och andra vinstivrare som Svenskt Näringsliv är bara bekymrade om vinsten till ägarnas fickor, inte om trygghet i skolan.

tisdag 24 oktober 2017

Gammalt hederligt fackligt arbete duger bra

Gammalt hederligt fackligt arbete duger bra

Lägg till bildtext
Hade en utbildningsdag på ABF i Sundsvall igår, Alla kan göra något, med förtroendevalda från Seko och Kommunal. Vi pratar om hur vi ska bekämpa nyliberalism och högerextremism, med hjälp av hederligt fackligt arbete byggt på folkbildning och aktiva medlemmar. Som vanligt blir folk förvånade över verkligheten. Är klyftorna så här stora? Vad kan vi göra? 
Ni kan berätta! Få medlemmar förbannade på klassorättvisorna! Visa denna film! https://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/13376 Filmen som avslöjar klyftan mellan fattiga och rika. Se den!

Och 29 nov går vi och lyssnar på Jenny Wrangborg som pratar om sitt skrivande och om boken Lösa Förbindelser, om otrygga anställningar. På Kulturmagasinet i Sundsvall.

måndag 23 maj 2016

Strindbergs klokheter

Åke Johanssons foto.
Sundsvalls Tidnings ledarskribent Marcus Bohlin är en av de självuppblåsta liberaler som har den fria marknaden som första budet i sin verklighetsbefriade världsåskådning. Som en papegoja upprepar han denna doktrin, att marknaden alltid har rätt, bara vi låter den köra sitt race utan att störa den, så också i gårdagens ledare där han försvarar Anders Borgs Finanspolitiska Rådet. Han menar att ”empiriska studier” ligger bakom de liberala ekonomer som hyllar den fria marknaden som ledstjärna i alla frågor. Att kritisera dem skulle vara ovetenskapligt. Sänkta löner för arbetare och sänkta skatter för överklass är således vetenskap.
Då är det skönt att återvända till August Strindberg, som i sin Läsebok för underklassen svarar på frågan Vad är ekonomi?
”En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.”
Samlingsboken Ordet i min makt rekommenderas härmed till läsning och Finanspolitiska rådet till sophögen.

fredag 13 maj 2016

Vibeke om Sundsvallsstrejken och om Värdlandsavtalet med Nato

Hon är en av våra bästa talare. Dessutom är hon även av våra bästa författare. Jag talar om Vibeke Olsson. Igår var jag och lyssnade på henne, ute på Svartvik. Föreningen Svartviksdagarna hade bjudit in henne att prata om Sundsvallsstrejken 1879. Minnesplatsen för strejken har pga nya Sundsvallsbron flyttats till Svartviks gamla sågverk, från platsen där de 6000 sågverksarbetarna samlades i maj det året. Arbetarna fick lönen sänkt samtidigt som träpatronerna fick hela tre miljoner i bidrag från riksdagen, för att överleva prisfallet på trämarknaden. Pengar som de festade upp på Knausts Hotell Nord medan arbetarnas familjer såg svälten torna upp framför sig.
Vibeke läste ur Strindbergs Röda rummet som kom senare samma år, där han låter snickaren lova att det kommer en dag när arbetarna skulle komma ner ”från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen och vi komma med stort dån, som ett vattenfall” och inte begära utan ta tillbaka vad de skapat och ha rätt till.
Men det stora upproret kom inte i Stockholm, det kom i Sundsvall strax innan boken kom ut. Och sågverksarbetarna vann inte strejken. Flera tusen soldater och sex kanonbåtar tvingade dem tillbaka. Men de vann Sverige, som Vibeke sa. Här togs den första stora striden som ledde till det moderna Sverige, med rösträtt och välfärd, med fackföreningar som drev Sverige framåt.
- Ni borde kaxa upp er, ni Sundsvallsbor, sa Vibeke. Det var här det startade.
Strejken var viktig för att den gav arbetarna ett ansikte. Och för att den exponerade förtrycket, gjorde det synligt. Nu ställdes kraven på högre lön, på 8 timmars arbetsdag, på rätt att organisera sig i fackföreningar. På ett annat samhälle. Och på rösträtt, rätt att rösta till riksdagen hade bara 5% av befolkningen. Många hade lärt sig ställa krav inom frikyrkorörelsen där alla hade en röst.
Samtidigt hade just tidningar börjat få masspridning tack vare det billigare pappret. Och nyheter från strejken spreds i hela landet. 
Här, i Sundsvall, börjar det nya Sverige med sågverksarbetarnas strejk.
Långt senare, efter framgångshistorien, vände det igen. Sundsvall är med i den historien också. Tillbaka till platsen för samlingen av strejkande arbetare. Vid dagens södra brofäste. Arbetarna vid brobygget fick lönen sänkt, dvs de arbetade för en lön långt under vad de skulle ha enligt svenska kollektivavtal. 1879 blev det stora protester, men på 2010-talet stod arbetarna försvarslösa. Om de pratade med facket skulle de skickas tillbaka till Slovakien.
Något hände när vi gick med i EU. När marknaden och nyliberalerna återtog makten. Men det är en annan historia. Vi pratade också om den vid fikat i det fina Svartviks café efter vandringen på kajen, där kvällsvinden kylnat på och förebådade ett regn som kom senare. Vibeke nämnde också alliansfriheten och hotet mot framtiden i form av en smygande anslutning till Nato, via Värdlandsavtalet.
Idag ser jag Vibekes krönika i Flamman, där hon skriver att det är en del i den svenska kulturen att stå upp för alliansfrihet och fred. Hon har så rätt. Men vi riskerar att tappa mycket av den svenska kulturen om vi inte står upp för den. Snart är det omröstning om Värdlandsavtalet med Nato. Majoriteten av svenska folket är emot det. Vänstern är emot det och många sossar och även borgerliga väljare. Ring upp de socialdemokratiska och de andra riksdagspolitikerna och tala om hur fin den svenska kulturen, med alliansfrihet och fred, är. Den började t o m långt tidigare än den stora strejken bland sågverksarbetarna i Sundsvall. Säg åt dem att rösta nej till krigsalliansen Nato!

lördag 3 oktober 2015

Roman om spanska inbördeskriget

Lägg till bildtext
Att skjuta hästar, av Kjell Eriksson, är en vacker och samtidigt grym roman om en svensk arbetare som på 30-talet åkte till Spanien för att kämpa för demokratin mot Francos trupper, som understöddes av Mussolini och Hitler. Kriget är allt annat än vackert, ett helvete, men Kjell Eriksson lyckas ändå skildra livet, människorna, naturen och motståndet mot fascisterna med mjuka, känsliga fingrar. Dessutom en lärorik skildring av hur en försvagad front mot fascisterna gav fritt spelrum för Franco och Hitler. Spännande, och med stor kärlek och kunskap, berättat via den uppländske kommunisten Alfons, eller Alfonso, Andersson och hans dagböcker.

Liberal tystnad om Vänstertåget första maj i Sundsvall

Sundsvalls Tidning valde som vanligt att inte nämna om Enad Vänsterdemonstrationen Första maj.  Jag skrev ett svar på en ledare som kr...